人は誰でも華やかな夢がある

Det finns mycket att skriva om saker som hänt under den senaste månaden, men i förrgår (läs: söndags) var en av de största händelserna för mig hittills sedan jag kom till Sendai. Som jag nämnde tidigare har jag gått med i Tohoku Universitets Yosakoi dansteam. Det finns nog en del som som inte vet vad Yosakoi är för något men de som läst mina tidigare inlägg kommer kanske ihåg att när jag studerade i Kobe uppträdde jag med en " japansk" dans tillsammans med de andra utbytisarna. Då var vi runt 17 stycken. Zaccu Baran är över 150 medlemmar och i söndags begav vi 130 av oss till den närliggande prefekturen Iwate för vår första festival (de som började i april d.v.s)  Det var tidig väckning, 6:00 skulle vi befinna oss på Sendai station där tre bussar skulle ta oss till Iwate. Flickorna hade blivit ombedda att fixa make-up och hår före avfärd så jag gick upp vid 4. Men då det kommer till Zaccu så kommer det inte på fråga att man skulle sova på bussen. Vi lekte lekar för att

Wohoo! Dubbelinlägg! Körsbärsblommorna har blommat ut för i vår och nu fasar jag inför sommarvärmen... Det är trist att erkänna att dehär två bilderna är nästan de bästa jag fått av körsbärsblommet... Jag får vänta till nästa år för revansch! Förra veckan var det Golden Week i Japan. GW är 3 lediga dagar i rad, som ofta infaller med helgen så första veckan i maj är i princip den enda ledighet stackars japaner får. Oturligt nog inföll GW ledighetsdagarna på helgen så det blev en väldigt kort helg. Lika taskig känsla som då jul infaller på en helg. Naturligtvis drog vi nytta av ledigheten så det blev ett par blöta kvällar. I Japan börjar man utekvällarna rätt tidigt, drar in på en bar/restaurang, betalar 2000 yen (ca 17 euro) och så får man dricka hur mycket man vill i två timmar. Sedan drar man vidare till nästa bar, och sedan nästa och mot morgonkvisten hamnar man antingen på karaoke eller på ett ramen-ställe. En av utekvällarna hamnade jag på karaoke med ett gäng utlänninga

Äntligen har våren hittat till Sendai också...förutom förra veckan då hela Miyagi vaknade på söndagsmorgonen och snön låg tätt på hustaken... Snön fortsatte vräka ner under förmiddagen som senare blev till regn och förstörde mångas hanami -planer. Men för att inte gå händelser i förväg vill jag gå tillbaka till var jag lämnade senast. Måndagen (8e) var det första gången jag begav mig in till campus. Från boendet i Sanjo tar det ca 30 minuter att promenera. Som tur var det en fin dag men ju längre jag gått desto mer osäker blev jag på om jag gått rätt. Jag beslöt mig för att fråga en kille som kom gående emot mig om vägen. Han läste en bok och såg sådär lagom student-aktig ut. Inte bara det att jag gissat rätt att han var en Tohoku-student så erbjöd han sig att gå med mig hela vägen till campus. Ännu en gång visar japanerna sig överlägsna när det kommer till gästfrihet. Jag fick träffa min professor som ska fungera som min handledare. Varje studerande tillhör en s.k 研究-grupp,