人は誰でも華やかな夢がある

Sitter just nu på skolan eftersom jag inte har internet på rummet än. Mitt rum fick jag igår, vilket är stort men det stinker KÅL! Och kudde och täcke fanns det inte heller. Så jag skulle ljuga om jag sa att de var en behaglig första natt. Men jag bor på högsta våningen och utsikten är underbar! Alla har varit jättesnälla, de andra utbytisarna är roliga och det har varit roligt att prata med de japanska eleverna. Skolan är inte så stor men det är mysigt område. På torsdag ska jag med min mentor och fixa bankkonto och förhoppningsvis en telefon så småningom. Man är verkligen helt handikappad utan en telefon! Speciellt utan väckningsalarm... Men för att få en telefon måste man ha ett alien registration card. Man är inte bara utlänning man är en alien :p Förhoppningsvis kan jag få internet på rummet snart så kan jag börja ladda upp bilder, det finns en hel del!

Efter mina två första dagar i Kobe har jag kommit fram till ett par slutsatser. 1. Iofs visste jag detta redan, men japanerna älskar verkligen vending machines (...på svenska?) men att de verkligen är överallt visste jag inte. Dehär finns precis utanför hotellet. 2. Bilar har inte på lyktorna på dagen. För en som är van att se bilar med billampor på konstant har jag ibland hoppat till då en bil jag trodde stod stil egentligen rörde på sig. Mystiskt. 3. Japanerna är verkligen välklädda. Alltså det är riktigt hemskt att gå på stan för alla är uppiffade till tårna. T.o.m tanterna, boysen och kidsen! Det fick mig att inse att jag verkligen är tösa-skvätten från byn trots allt. Då jag gick genom Sannomiya blev jag så generad över att jag såg så slofsig ut att jag gick hem... Och då jag var påväg hemmåt så var det första gången jag hörde en kommentar! en gubbe droppade denhär kommentaren "ああ、外国人だ！" - Oh, en utlänning! No shit, Sherlock! Men förutom utbytisarna jag träffade i fre

Jag trodde aldrig man kunde ha ångest över frukost! Men genast när jag gick ner till frukostbuffén insåg jag att jag hade problem. Allt för många sorter som jag inte visste hur skulle ätas. Allt för många byttor och kastruller med vätska och annat mojs som jag inte visste var jag skulle lägga. T.o.m korv och bacon kändes främmande. Och som enda utlänning i hela salen.... "Nu får jag inte göra bort mig!" Såklart så missar min kaffekopp kaffemaskinens stråle och det blir en liten pöl på bordet. Och det som jag tog för ett kokt ägg var naturligtvis rått. Så för att kanalisera mina misstag tänkte jag gå ut och ta en liten bensträckare efter frukosten. Men det blev en promenad genom hela Sannomiya center street. Eftersom jag var lite för tidigt ute hade de flesta butiker inte öppnat än, men det var härligt att se hur personalen förbredde för öppning. Alla hyllorna dammades av, prylar ställdes i ordning och gatan utanför dörrarna damsögs och sopades. Jag fick verkligen anstränga mi

Efter att ha sovit i 13 timmar i streck, missat frukosten och solljuset fick jag ta mig ut för att hitta föda! Japanerna älskar sina konbini ( kort för convenience store) så jag behövde inte gå långt, ett par 100 meter från hotellet fanns ett. Det var inte stort, mindre än ditt vanliga Ica eller Siwa men det fanns så mycket spännande att jag blev helt förvirrad av alla möjligheter. Men eftersom jag var hungrig så fick utforskningen av hyllorna vänta. Detta är vad jag köpte Kalpis grape drink (den va inte så god som jag räknade med) Chokladkex, supergoda! En fruktmix som bestod av 7 frukbitar..resten var gelé Hotcake, med smör och honungsfyllning. En hit! Eftersom jag glömde att ta med kameran på min lilla promenad bjuder jag på en bild från igår morse, tagen från hotellet.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om min flygresa men vi alla vet hur det är så jag tänkte bara ge highlights. * Frankfurt är för stort för att en normal mänska ska hitta där . * Av över de 100 filmerna som erbjöds så såg jag en halv . * Hong Kong var coolt , men inte en enda convenience store för oss vanliga dödliga så långt ögat nådde . * På planet till Osaka var det en baby som skrek som en moped som inte startar . * Under hela resan åt jag frukost 4 gånger och lunch 2 gånger , hurra för tidszoner ! Taxiresan från flygfältet in till stan visade verkligen att Kobe är en hamnstad . Båtar och hangarer överallt . Och så såg jag en kär gammal bekant ! Kobe är verkligen Berg och Hav . Och Kobeborna är stolta över det , vilket märks tydligt . Spårvagnslinjerna heter t.o.m bergslinjen och havslinjen . Det är också ett utmärkt sätt att navigera sig på . Jag önskar jag hade fått en bättre bild på det

Nuuuuuu börjar det bli lite för nära. Om 48 h befinner jag mig på flygfältet i Frankfurt, väntandes på att få åka vidare mot min slutdestination. Min flygresa kommer ta ca 24.5 h allt som allt. Helsingfors - Frankfurt - Hong Kong - Osaka VOI HUHU! Det finns ett par stycken som undrat över hur jag kommer att bo i Japan. Jag hade ansökt om att få bo hos en värdfamilj men eftersom det märkbar brist på lämpliga familjer så fick jag ordnat att bo i ett dubbelrum, egentligen menat för gifta/sambopar, på skolans internationella internat. Ett alternativ som jag verkligen uppskattar. Jag gillade internatlivet i Karis och ser oerhört mycket frammemot det nu också. Jag uppskattar att ungefär 65% kommer vara amerikanare, 25% från Asien med omnejd och 10% europeér. Får se om jag har rätt. Och jo, packningsångesten har börjat. 20 kilo. 4 månader. En logik som inte går ihop i min värld. Videon som jag postade här nedanför kommer från ett populärt program som heter SMAPxSMAP med supergruppen SMAP som

Japan i ett nötskal...

Efter att ha sett mig mätt på Vampire Princess Miyu tog det dock en rätt lång tid innan jag kastade mig in i animescenen. Jag kunde säga ett par standardord på japanska såsom "god morgon" och "tack" och hade kollat upp lite fler ord men inte lagt de på minnet. Sommaren 2006 var det åter dags att åka på FiSSc (Finlandssvenska Scouter) läger! Denhär gången med utländska scouter från bl.a Österrike, Grekland och yes box, Japan förstås. Det visade sig vara en flickscout grupp från Osaka. Hur mycket jag än ville prata med dem så gick det upp för mig ganska snabbt att de få ord jag kunde verkligen inte räckte till för att kunna kommunicera med dem. Det enda jag kunde var att ge dem stora uppmuntrande leenden och vinka lite sådär småfånigt då jag såg dem. En morgon var jag ute och gick runt på lägerområdet (nej! jag var inte alls på jakt efter att hitta deras tältplats....) Då plötsligt kom en av de japanska flickorna gående mot mig. Jag samlade allt mod jag kunde framman

Jag är en sådan person som skjuter upp saker till allra sista minuten, procrastinator på Masternivå. Men jag gillar också att vara väl förberedd. Så min lördagskväll har gått ut på att kolla på videos på Youtube om hur det är att bo/studera i Japan. Och jag har fått en hel del matnyttig information. Nu vet jag hur man skickar ett sms med en japansk telefon. En Kirin ビール kostar 284 円 i en japansk convenience store. Och att japanska tjejer väldigt sällan använder ballerinaskor utan högklackat. Vilket kanske dock inte är så konstigt med tanke på medellängden i landet. Nu ska jag avnjuta min nästsista finska öl. Det är tur att det bara är söndag imoron, för jag har shitloads med saker som ska göras...

Nu är det mindre än en vecka tills planet lyfter från Helsingfors. Om en vecka sitter jag antagligen på hotellet i Sannomiya. Jag kan ju säga att det inte är fjärilar i magen som flyger runt utan fucking albatrosser... Idag var jag till snälla tanten på banken och hämtade ut japanska pengar. Det är så supersnygga! Sådär ska pengar liksom se ut! Inga Monopolpengar det inte. Kan inte vänta tills jag får börja samla på mig kolikkon... Jo, på tal om Monopolpengar, så är det enligt min studiehandledare förbjudet att ta med sig pappers och leksakspengar då man entrar landet.

Jag tror att i varje mänskans liv så finns det ett ögonblick, en punkt som kan bestämma hela ens framtid. Kalla det en slump, ödet eller vad man vill. I mitt fall så finns det 3 viktiga sådana moment. 3 ögonblick som bestämde att jag skulle börja studera japanska. Som många andra så tittade jag också på Sailor Moon varje söndagmorgon från TV4 och det blev snabbt en stor favorit. Sedan kom också Pokémon-boomen i mitten på lågstadiet och även det följdes med en lång tid. Men dessa var bara roliga barnprogram som råkade just vara från Japan. I högstadiet valde jag bildkonst som tillvalsämne. En lektion då vi bara satt och flummtecknade ritade en av mina klasskompisar, som bott en längre tid i Kina, en teckning åt mig. Teckningen var i mangastil och föreställde Sailor Moon, min hjältinna från barndomen. Jag blev superförälskad i denna snabba skiss och ville också lära mig rita i mangastil.

I våras hade den japanska livsmedelsaffären Sunai i Stockholm 35-årsjubileum och i.o.m det ordnade de en essätävling för de som studerar japanska. En essä som behandlar något som har med Japan att göra, skriven på japanska utan handledning. Första pris var en flygbiljett till Japan. Tyvärr vann jag inte första pris men fick dock ett Encouragement-honorable mention award. Min essä handlade om de 3 nyckelpunkterna i mitt liv som bestämde mitt öde att jag skulle studera japanska. Och såhär nära inpå min resa till Japan tänkte jag skriva en bloggvänlig svensk version av den essän. Ur samma essä lånade jag ockå delar till mitt ansökningsbrev till skolan jag kom in på. För de av mina クラスメート i Japan som förhoppningsvis kikat in på min blogg och vill läsa essäerna som fick pris ( DET ÄR BRA ÖVNING!!1 ) kan man läsa de på Sunai's hemsida. (första länken under Senaste nytt) Imorgon kommer första delen upp, look forward to it! ^_^v

Som jag skrev igår så är det inte bara uppe i norra Japan som är katastrofdrabbat av jordbävningar och tsunamis. Då jag nämnt att jag skall till Kobe för den äldre generationen är det ett fåtal som minns att där har det hänt något frukansvärt. 17 januari 1995. Det är datum som Kobe invånare inte kommer glömma i första taget. Tidigt på morgonen skakar en kraftig jordbävning och en stor del av staden förstörs på bara ett par sekunder. Med en magnitud på 7.3 var det den största förödelsen Japan råkat ut för sedan andra världskriget. Även om katastrofen var ett faktum är japaner inte de som lägger sig ner och ger upp i första hand. Den lokala tidiningen Kobe Shimbun var måna om att få ut tidningen som vanligt till invånarna som suktade efter information, trots att halva kontoret var raserat. (ett dokumentärdrama om journalisterna på Kobe Shimbun visades förra året i samband med att det gått 15 år sedan jordbävningen) Över 6400 mänskor miste livet. 7036 byggnader totalförstördes. Idag ka

Kobe är den sjättestörsta staden i Japan med över 1,5 miljoner invånare. Ändå är det många som rynkar till pannan och ser lite fundersamma ut när man nämner staden. Inte alls lika välkänd som metropolerna Tokyo, Kyoto eller Osaka. Hiroshima och numera också Fukushima är t.o.m mer kända. Så ni som ännu inte orkat googla var Kobe ligger tänkte jag ge er en karta. Trivia: Åtminstone 6 av mina klasskamrater befinner sig i Tokyo, 3 stycken i Kyoto och 4 stycken i Nagoya. Många har undrat om jag inte är orolig för naturkatastrofer eller kärnkraftverk. Vårens katastrofer hände uppe i Sendai med närområde. Så speciellt orolig är jag inte eftersom skolan försäkrat att Kobe inte är i någon riskzon och att det inte är någon fara (så mamma, du kan vara helt lugn!) Det betyder dock inte att Kobe inte fått sin del av kakan. Kobe är också nämligen ett tidigare katastrofdrabbat område. Mer om det i min nästa historialektion...

Som tidigare nämnt är det inte bara att sätta sig på planet och tro man får stiga på hemma hos Japan som då man hälsar på mamma och pappa. Vi i Europa har blivit väldigt bortskämda i.o.m både euro och resandet inom EU. Om du inte är en terrorist, svartarbetare eller illegal hooker så behöver man ett visum. Jag tyckte det skulle bli superspännande att åka in till Helsingfors till japanska ambassaden för att skaffa mig visum. Jag hade väntat mig en byggnad i marmor och guld ala Gringotts Bank och ja, det var inte långt ifrån. Tyvärr fanns det inte japaner som satt i rader och jobbade förbrilt. Det var lite av en besvikelse. Det som jag dock inte hade räknat med var en metalldörr, tjock och säkert gjord i pansar, som ledde in till den japanska avdelningen. Inte heller att en biffig vakt med bister uppsyn skulle stå vid en metalldetektor. Som på flygfälten ni vet. Efter att fyllt i en lapp om vad jag hade för ärende slutade det roliga. Det blev bara en lång väntan. 45 minuter senare var mi

I Osaka, som ligger ungefär 30 km från Kobe, finns Universal Studio Japan. Näst efter Disney Land i Tokyo är dethär temaparken jag vill besöka, sooo badly! Jag menar, hur awesome är inte en Jurassic Park Ride?!? Det ska tydligen vara samma port som användes i första filmen. Min Inner Geek dansar zumba med Voldemort och T-rex! Ja, när man talar om trollen....

Förväntningarna blev högre på denhär bloggen än jag räknade med efter mitt meddelande på Facebook. Men det är bara super! För här borta är förväntningarna på Japan skyhöga! Det är inte bara huxflux att sätta sig på planet och tro man kan entra Japan och de bugandes står utrullade med röda mattan. Nej, även om Japan har börjat öppna upp mer och mer för utlänningar är de fortfarande ett väldigt främlings...hmm, kanske inte fientligt land. Men något ditåt. De kan obarmhärtigt äta upp en och spotta ut en ur landet om man inte uppför sig Eftersom jag har fått chansen att åka till Kobe som är en av Japans största och viktigaste hamnstäder och också en av de städer som var öppna för handel med utlänningar innan Japan öppnades helt och hållet 1868 då hamnen expanderades ytterligare och västerlänningar började marschera in i Kobe. Kobe är så influerat av andra länder att de har ett av Japans största Chinatown och ett helt distrik som byggdes runt 1900-talet och helt i västerländsk stil som är e

I 7 år har jag aktivt gått och väntat och väntat. Om exakt två veckor från detta datum kommer min dröm förverkligas. Jag skall åka till Japan och studera där i 4 månader och detta tänkte jag dokumentera i denna blogg. För till skillnad från min tidigare blogg så kommer jag definitiv ha saker att skriva om varje dag i ett så awesome land som Japan. Väl utvalda bilder kommer jag också bjuda på. För de som råkat kasta en blick på min headerbild, så ja. Det är Kobe, min kommande hemstad. Om jag får spazz utbrott och vill börja gråta av enbart bilder, så vill jag inte ens tänka hur jag kommer reagera på flygplatsen...............