人は誰でも華やかな夢がある

Jag tänkte ta mig tid att berätta om de gånger jag faktiskt sett japanska kändisar. I Kobe finns det inga kändisar över huvud taget så då får man bege sig till Osaka. I början på november fick jag syn på en liten annons i en tidning som annonserade ut vilka band/komiker/skådespelare som kommer uppträda på skolfestivaler runtom Kansai. (Vår skola hade också komiker på besök men jag hade ingen aning om vem de var så jag tog ingen större notis) Hursomhelst, det fanns massor med olika kändisar som jag hade velat se men pga vår egen festivals förberedelser och tidsbrist överlag bestämde jag mig för att gå och se en person som jag beundrar. Nämligen Breakerz sångare, dock mera känd för sin my-pace karaktär, komiska inslag, sina fingervantar och signatur posen "wish", DAIGO. Det var första gången jag begav mig till Osaka och dessutom helt på egen hand. Så kvällen innan kollade jag upp hur man skulle ta sig till Osaka Furitsu Daigaku där Daigo skulle hålla en talk show. 4 gånger sk

Innan någon hann säga joulupukki så var det plötsligt december och jag har varken snö, chokladkalender eller egna juldekorationer. M.a.o min julfeelis var inte på topp. Men det skulle det snart bli ändring på. För december i Kobe betyder Luminarie! Luminarie är, som jag nämnt i ett tidigare skede, en ljusfestival som hålls till minnet av den stora Hansin jordbävningen som ägde rum i Kobe 1995. Efter jordbävningen vågade sig inte turister åka till Kobe så för att attrahera, inte bara turister utan även folk från hela Japan ordnades Luminarie för första gången i december 1995 och är fortfarande en av de bästa ljusfestivalerna i Japan (det sas det iaf på TV) och ses av runt 5 miljoner varje år. Att det var mycket folk var det ingen tvekan om. Men japaner är experter på att ordna allting så tryggt och säkert som möjligt. Kön till startpunkten ringlade sig runt ett helt kvarter med vakter och ordningsmän stationerade med ett par meters mellanrum. Kön är i rörelse i princip hela tiden, för

För två veckor sedan så bestämde vi ett gäng att vi skulle ta en trip till Osaka för lite sightseeing. Som tur är, är Mayu från Osaka och kunde guida runt oss stackare som inte hade sett turist-Osaka tidigare. De andra startade tidigare än mig eftersom jag samma dag blev fotad med KERA modeller (läs föregående inlägg) Ensam begav jag mig av till Osaka, det tar ganska exakt 30 minuter från Sannomiya till Osakas Umeda. Man åker längs berget och havet så det är inte lika plågsamt att åka tåg till Osaka som då man kör Helsingfors-Bennäs... När jag kommit till Umeda hade jag lite dötid innan Mayu skulle komma och hämta mig så jag passade på att se mig omkring lite grann. Dethär fanns utanför södra porten till tågstationen. Det är endast vatten som plaskar ner. Det formade sig i en massa olika formationer. I bakgrunden på videon så var den en grupp taiko-drumslagmän som uppträdde. Under min promenad runt Umeda station upptäckte jag att min sko hade gått sönder, platådelen höll på att lossna

Julen börjar smyga smig på även i Japan. En blinkande och spelande julgran i Myoudani. Mwhihi~ (^_^v) Idag tänkte jag gå emot mig själv och inte dra saker i kronologisk ordning (det känns konstigt att börja prata om Halloween i slutet på november, men det inlägget kommer att komma småningom ändå) Så. I förrgår. I förrgår var en dag jag hade sett frammemot enormt mycket. Första gången jag satte min fot på Vivre's sjätte våning visste jag att jag kanske får min chans. Och minnsan fick jag den chansen; min favorit fashion tidning KERA! skulle komma till Kobe för att ta fotografier att de KERA! fans som dyker upp och i.o.m det få en chans att komma med som en 3 cm stor bild i självaste tidining. BOOYAH! Och inte nog med det, Kobe hade iår äran att få två gästande KERA! modeller (som också visade sig vara två av mina favoriter) Lyckan var gjord! Så på lördagskvällen valde jag omsorgsfullt ut vilka plagg jag skulle ha på mig för störst chan

Jag är rätt säker på att de flesta av er redan sett bilder och kanske även videon av vår Soran-bushi dans på facebook men jag tänker naturligtvis ändå återge min berättelse av dagen. Den är fylld med så många underbara minnen! Team Soran-bushi hade tidig väckning på söndagmorgonen. Halv 10 samlades vi i caféterian för klädombyte och begav oss till ett tomt klassrum för generalrepetitionen. Även om det var tidigt var vi alla taggade och smått nervösa. Shibata-sensei bjöd oss på donitsar för att lugna nerverna. Men jag kunde inte äta min, jag var för nervös eftersom jagskulle vara MC för våran grupp och presentera oss. Mayu-師匠 till höger gör en sista justering. Bild av Shibata-sensei Ett par minuter innan showtime! Jag MC:ar iväg! Och nej, jag har inte blivit aktivist som en av mina vänner på fb trodde ;D SHOWTIME! Team Soran efter ett lyckat uppträdande! En del av Team Soran efter uppträdandet! Oh Yeah!!1 Efter uppträdandet vägrade jag ta av mig min happi , den röda och svarta västen,

Äntligen var det dags för skolfestivalen!! Temat var "Back to the furusato " - Tillbaka till hemstaden. Vilket passade mig ypperligt med tanke på att min blogg heter Ai no furusato ; älskade hemstad. Jag begav mig till skolan runt 13 tiden för att möta upp Miho och traska runt och insupa allt som erbjöds, loppis, musik, dans och flertal maträtter från runtom Japan och även Europa. Jag kan inte ens beskriva min förvåning då jag plötsligt ser ett matstånd som är prydda av mängder av bilder med Mumin och studerandena som hade hand om ståndet var utklädda till Snusmumriken och Lilla My! Min high-tension nivå nådde max! Jag blev så till mig och kände mig rörd och hedrad att de hade valt just Finland. Och vad de bjöd på var finska kötbullar! Det var nästan skrämmande hur bra de hade lyckats med smaken. Hade de bara lagt till spagetti hade det varit perfekt! Jag tillsammans med Lilla My och Snusmumriken Suomen lihapullat :D De hade t.o.m fixat fram salmiak! ... problemet är att skyl