人は誰でも華やかな夢がある

Wohoo! Dubbelinlägg! Körsbärsblommorna har blommat ut för i vår och nu fasar jag inför sommarvärmen... Det är trist att erkänna att dehär två bilderna är nästan de bästa jag fått av körsbärsblommet... Jag får vänta till nästa år för revansch! Förra veckan var det Golden Week i Japan. GW är 3 lediga dagar i rad, som ofta infaller med helgen så första veckan i maj är i princip den enda ledighet stackars japaner får. Oturligt nog inföll GW ledighetsdagarna på helgen så det blev en väldigt kort helg. Lika taskig känsla som då jul infaller på en helg. Naturligtvis drog vi nytta av ledigheten så det blev ett par blöta kvällar. I Japan börjar man utekvällarna rätt tidigt, drar in på en bar/restaurang, betalar 2000 yen (ca 17 euro) och så får man dricka hur mycket man vill i två timmar. Sedan drar man vidare till nästa bar, och sedan nästa och mot morgonkvisten hamnar man antingen på karaoke eller på ett ramen-ställe. En av utekvällarna hamnade jag på karaoke med ett gäng utlänninga

Äntligen har våren hittat till Sendai också...förutom förra veckan då hela Miyagi vaknade på söndagsmorgonen och snön låg tätt på hustaken... Snön fortsatte vräka ner under förmiddagen som senare blev till regn och förstörde mångas hanami -planer. Men för att inte gå händelser i förväg vill jag gå tillbaka till var jag lämnade senast. Måndagen (8e) var det första gången jag begav mig in till campus. Från boendet i Sanjo tar det ca 30 minuter att promenera. Som tur var det en fin dag men ju längre jag gått desto mer osäker blev jag på om jag gått rätt. Jag beslöt mig för att fråga en kille som kom gående emot mig om vägen. Han läste en bok och såg sådär lagom student-aktig ut. Inte bara det att jag gissat rätt att han var en Tohoku-student så erbjöd han sig att gå med mig hela vägen till campus. Ännu en gång visar japanerna sig överlägsna när det kommer till gästfrihet. Jag fick träffa min professor som ska fungera som min handledare. Varje studerande tillhör en s.k 研究-grupp,

Okej, äntligen dags att skriva ett inlägg! Jag tänkte försöka summera de senaste veckorna i ett inlägg så det det lär blir ett monsterinlägg igen. Läs på egen risk! Senast slutade jag med min nästsista dag i Tokyo, det har nästan gått tre veckor sen dess men jag vill ändå berätta om en händelse min sista dag i Tokyo. Jag var tvungen att checka ut från hotellet vid 10 tiden så det var en tidig start på morgonen. Jag beslöt mig för att spendera dagen i, surprise, Harajuku, njuta av de sista timmarna! Frukost åt jag i Yoyogi parken, ett stenkast från Harajuku stationen. Urgamla sake-tunnor i Yoyogi Klockan två hade jag bestämt möte med Jo-chan, så innan dess tänkte jag hinna med ett besök till second-hand butiken KINJI, där ytterligare en av mina stora inspirationskällor jobbar. Genast när jag kom in dit fick jag syn på henne men jag vågade inte gå fram och prata. Varför skulle jag bli blyg nu helt plötsligt?! Det tog nästan 1 timme innan jag bestämde mig för att gå och prata med h

Så mycket som händer hela tiden att jag knappt får tid för bloggen, men idag fick vi äntligen en ledig dag! Jag har tryggt kommit fram till Sendai men jag tänkte berätta lite mer om min Tokyo vistelse. Lördagen i Tokyo var det tidig väckning, för i shoppingbyggnaden Laforet i Harajuku skulle det hållas en fashionshow+talkshow med mina favoritmodeller, skådisar och artister. Utanför Laforet råkade jag stöta på en gammal kurskompis från SU och hennes kumpan som också var påväg in. Showen skulle hållas på Laforets sjätte våning och kön ringlade sig ändå ut på gatan. En vakt som stod utanför berättade att man inte fick köa längre eftersom det var så mycket folk. Men efter en kvart då kön började röra sig uppåt smög vi efter alla andra. Då vi kommit upp på trejde våningen kom hakade Antonio på vårt sällskap och tillsammans rörde vi oss uppåt, trappsteg för trappsteg uppåt. Efter ca 1½h köande kom vi äntligen upp på Laforets sjätte våning.   Modemagasinet Zipper fyllde 20 år så de

Min resa började på Bennäs station. Såklart var mamma framme med kameran för att föreviga ett sådant ögonblick. Resan till Helsingfors var ovanligt händelselös. Ja, förutom bruden som satt och spelade på en ostämd gitarr och sjöng falsk hela vägen till Pasila. Den blick hon fick av alla i vagnen då hon återvände till sitt säte var inte nådig. Jag spenderade en utsökt kväll hos min vän Ida, åt vindruvor och drack te, för att sedan klockan 7 nästan morgon bege mig mot Vanda-flygfält. Flygresan mellan Helsingfors och Köpenhamn var också händelselös. I Köpenhamn satt jag och väntade i 4 timmar på att planet skulle lyfta. Inte denhär gången heller fick jag en japan brevid mig som jag skulle kunna bonda med. Nej, en tjej från Filippinerna på en sida och en svensk familj på andra. Sonen tjatade i över en timme när han skulle få börja spela spel på Entertainment systemet. Jag tänkte att dethär kommer bli en lång resa. Men efter att middagen serverats (vilken var över förväntan!) hittade