いらっしゃいませ ご主人様、お嬢様!

Jag vill fortsätta berätta om mina dagar från
Kobe men även vad som händer i dagsläget
och min kamp om att en vacker dag få återvända till Japan.


profile

Zombie
måndag 21 januari 2013


Ett nytt år har randats och min ettåriga Japan vistelse närmar sig med storm. Därför tänkte jag inleda mitt bloggskrivande lite tidigare för att bli varm i fingrarna och få in det som ny vana.

På Japan-fronten intet nytt, dock.
Inget antagningsbrev eller bekräftelse. Även om det sagts att vi automatsikt blir antagna eftersom vi är SU:s utbytesstudenter skulle jag ljuga om jag sa att det inte gör mig aningen nervös. Detta med tanke på att 3 av 9 av de övriga som skall åka på utbyte redan fått bekräftelse.
Så i väntan på bekräftelse tänkte jag prata om något annat jag kom att tänka på häromdagen.

När jag gick på teaterlinjen i Karis åkte vi ibland in till Helsingfors. Jag som kommer från en relativt liten stad och Karis som var ännu mindre älskade storstadskänslan jag alltid fick när vi gick på Mannerheimvägen.

Men storstaden verkade inte tycka om mig. Iallafall inte min gångtakt. O ja, jag var en riktig sengångare. Det var inte bara en eller två gånger mina storstads kamrater påpekade att jag gick riktigt långsamt. Detta kan delivs ha berott på mina 13 cm höga platåskor. Men bara delvis.
Sen jag flyttade till Stockholm har storstadspulsen tagit över och nu stör jag innerligt på folk som går långsamt. I storstäder är takten snabbare än ute på landet, ute i småbyarna.

Detta blev synnerligen tydligt när jag åkte tillbaka till Jakobstad över jullovet, redan efter mitt första halvår i Stockholm. Alla.gick.så.långsamt. Det var nästan smärtsamt.

Märkligt nog, när jag åkte till Japan ett halvår senare slog det mig att folk ute på gatorna inte hade samma gångtakt i Kobe som i Stockholm trots att de bägge städerna är har ett lika stort folkantal.
Det var flera gånger jag sakta ner takten för att inte gå flera meter före mina japanska vänner.

Efter att ha spenderat vår, sommar och höst i Stockholm och fått uppleva morgonrushen tillsammans med arbetarklassen så skall det bli intressant att få se hur Sendai ter sig då det kommer till storstadspulsen.


Från sendaiphotoblog




Vad jag egentligen ville ha sagt med mitt inlägg är, Gecko, jag förstår nu varför du påpekade min långsamma gångtakt. Det är verkligen enerverande med långsamma människor.











by Trixi @ 20:46