Den Sista Måltiden

Okej. Uhm. Jo...

En ny, större resväska blev inhandlad och fylld med allt jag kan behöva för ett år i Japan. Denhär gången fick jag t.o.m. nerpackat salmiakki, som anses vara världens äckligaste godis enligt japanerna och lite Mumin krääsä som innehar funktionen av souvenir till snälla lärare.

Tanken på att i övermorgon befinner jag mig på ett plan till Japan har inte riktigt fastnat än. Den kanske gör det sedan då jag går på planet i Helsingfors. Troligen blir det inte förrän jag sätter min fot på japansk mark.

Inatt var sista natten jag spenderade hemma i min lilla hemstad, även om jag många gånger sagt att jag är glad att jag inte bor här längre kommer det ändå alltid vara hemma. Det märkliga är ju, då man är på väg bort så ser man saker och ting med andra ögon.

För att fira sista kvällen hemma vankades det festmåltid och vad är nu inte festligare än Korv-Görans, Jakobstads stolthet? Jag skulle ha fotat det berg av kebab som fyllde tallrikarna om det inte vore för att jag redan packat ner min kamera.

This time around, så räknar jag med att uppdatera mig oftare än under min senaste Japan-resa. För att vänner och släkt ska få veta att det går bra men främst för min egen skull vill jag föreviga den här vistelsen. Minnen bleknar så lätt, men finns det nedskrivet finns det kvar.



Jag vet nog att mamsen kommer gråta en skvätt över att jag åker men jag är så tacksam över att mina föräldrar låter mig åka ut i stora vida världen. För imorgon sker det. En resa jag har väntat på i nästan 7 månader. Det är nästan lika länge som en graviditet. Äntligen ska bebisen få komma ut.

    I'm going on an adventure!