もしもしHarajuku!

Så mycket som händer hela tiden att jag knappt får tid för bloggen, men idag fick vi äntligen en ledig dag! Jag har tryggt kommit fram till Sendai men jag tänkte berätta lite mer om min Tokyo vistelse.

Lördagen i Tokyo var det tidig väckning, för i shoppingbyggnaden Laforet i Harajuku skulle det hållas en fashionshow+talkshow med mina favoritmodeller, skådisar och artister.
Utanför Laforet råkade jag stöta på en gammal kurskompis från SU och hennes kumpan som också var påväg in. Showen skulle hållas på Laforets sjätte våning och kön ringlade sig ändå ut på gatan. En vakt som stod utanför berättade att man inte fick köa längre eftersom det var så mycket folk.
Men efter en kvart då kön började röra sig uppåt smög vi efter alla andra. Då vi kommit upp på trejde våningen kom hakade Antonio på vårt sällskap och tillsammans rörde vi oss uppåt, trappsteg för trappsteg uppåt. Efter ca 1½h köande kom vi äntligen upp på Laforets sjätte våning.

 

Modemagasinet Zipper fyllde 20 år så de stoltserade med alla covers 

Dessvärre, var vi så hungriga och törstiga vid dethär laget och då vi fick veta att nästa show av intresse inte skulle börja förrän om ytterligare 1½ timme. Vi ansåg oss besegrade och gick ner igen för att söka efter en restaurang. Vi hittade en restaurang en liten bit från Laforet och begav oss in. Deras rekommendera rätt för dagen såg skrämmande likt ut som döda grisfoster så ingen av oss vågade pröva det.
Efter middagen återvände vi till Laforet för att pröva lyckan om vi skulle kunna ta oss upp igen till sjätte våningen. Efter ca en timme kom vi fram till ett gemensamt beslut om att lämna kön på tredje våningens tolfte trappsteg eftersom uppenbarligen hade kön stannat och inga fler fick komma in.
Vi traskade runt i Harajuku, kollade lite i affärer och bara njöt av att vara där.

Denhär lille krabaten stötte vi på utanför G2? i Harajuku

Runt skymning började våra retirerade våra fötter efter allt gående så vi drog oss tillbaka till respektive hotell.
Min kvällsmat för kvällen bestod av yakisoba från det närliggande Family Mart som lyckligtvis hade öppet 24 timmar. Kvällen spenderade jag framför den stora TVn på hotellrummet.


Japaner har en förkärlek till utländska ord...


På söndagen kom dagen som jag hade väntat på.
Varannan månad ordnar gruppen "Harajuku KIDS" ett event döpt till Harajuku Fashion Walk, som går ut på att alla som klär sig i en Harajuku-esque stil får delta och i samlad trupp går man runt i Harajuku liksom för att promota Harajuku och vad det är känt för: crazy fashion.
För tre år sedan då jag fick nys om detta event har det varit ett av mina livsmål att delta.
Så på darriga, rocking-horse shoes prydda fötter begav jag mig till Harajuku på söndagseftermiddagen. Genast då jag klev av från stationen såg jag en liten grupp med färgglada människor som stod och väntade.



Eftersom jag har ett tydligt västerländskt utseende　(well, duuh...) antogs det jag inte kunde någon japanska så jag fick ta saken i egna händer och gick fram och pratade med ett par tjejer.
Många av dem som stod och väntade verkade redan känna varann så helt ärligt kände jag mig lite utanför. Men jag passade  på att ta lite bilder på allihopa under tiden.
När vi konstaterade att inga fler skulle dyka upp tryckte vi ihop oss för första gruppbilden.
Trots att det var en rätt kall dag hade alla humöret på topp.
Mitt under gruppfotograferingen dök plötsligt ett gäng, iklädda rosa sparkdräkter och kapade vår fotografering, men i välsinnad natur.

Bild av Kjeld Duits (c)

Runt halv tre tiden började vår färd genom Harajuku och jag hamnade bredvid en tjej som var supersnäll och vi pratade på om vad Harajuku betydde för oss.
Jag fick också chansen att prata lite med en av mina stora inspirationskällor, fotografen och grundaren av japanesestreets.com, Kjeld Duits.
Vi stannade en bit utanför de alla de mest myllriga gatorna för att alla skulle få chansen att ta foton med varann och av varann.

 

Nya~

 

Jag försöker smälta in

 

De populära clowntjejerna

Jag träffade Junnyan och Risa, två av mina favoritkids från Harajuku.

 

Junnyan och ledaren för det rosa attentatet 

 

Risa

När alla kände sig nöjda begav vi oss åter tillbaka till Harajuku stationen.
Hela vägen gick jag och pratade med Risa och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös x)
Vi samlades på den berömda Jingu bridge för en sista gruppbild. Det var så mycket folk som stod runt oss som fotade och filmade att jag nästan fick lite röda mattan-feelis.

Bild av Tokyofashion.com

Efteråt begav sig en del till den närliggande Yoyogi-parken för hanami men jag hade ett fullspäckat schema för resten av dagen så jag tog farväl av mina nyfunna vänner med löfte om att jag kommer tillbaka till nästa Harajuku Fashion Walk.

Utanför Jingu Bridge stod mina vänner från Kobe och väntade på mig. Det blev ett kärt återseende. Jag ville visa Maria från Tyskland, som aldrig varit i Harajuku, min spelplan så vi begav oss mot Takeshita-doori. På vägen blev jag fotad av ett par stycken och jag återigen kunde jag inte hjälpa att känna mig lite som en kändis :P

Jag tvingade med mina vänner till en av mina absoluta favoritbutiker i Harajuku: 6% Doki Doki.
Dagen innan hade jag också besökt dem, men hade inga pengar på mig just då så jag lovade att jag skulle komma tillbaka följande dag. Mitt mål var att köpa en t-shirt med en fabulous enhörning på.
Till min lycka visade det sig att ytterligare två av mina stora idoler, modellerna och shopgirls Yuka och Vani jobbade den kvällen så jag tog mod till mig och bad om ett foto tillsammans med dem.

 

^_____^

Jag, Maria, Jo-chan och Minami skulle träffa ytterligare ett par av mina forna Kobe-kamrater, Rie och Mayu i Shibuya vid skymning så vi började traska iväg mot Hachi-ko statyn i Shibuya.

 

Shibuya

Som alltid är det fullt ös i Shibuya men mirakulöst nog lyckades vi hitta Mayu och Rie utan problem.
Mayu hade bokat bord på en fancy Cheese Fondue restaurang och mjau vad gott det var!


 
 

Kobe representing

Efter middagen begav vi oss alla hemåt, mina fötter var som stackars pinade kattungar efter allt gående så det var skönt att få slänga sig framför TV på hotellrummet.

Om du lyckats läsa ända hit ger jag dig en applåd. Jag brukar inte skriva såhär långt.
Jag ska skärpa mig.

Imorgon kommer kommer den spännande (?) fortsättningen, samma tid, samma kanal.