KERA!っこ


Julen börjar smyga smig på även i Japan.
En blinkande och spelande julgran i Myoudani.




Mwhihi~ (^_^v)

Idag tänkte jag gå emot mig själv och inte dra saker i kronologisk ordning (det känns konstigt att börja prata om Halloween i slutet på november, men det inlägget kommer att komma småningom ändå)


Så.

I förrgår. I förrgår var en dag jag hade sett frammemot enormt mycket.
Första gången jag satte min fot på Vivre's sjätte våning visste jag att jag kanske får min chans.
Och minnsan fick jag den chansen; min favorit fashion tidning KERA! skulle komma till Kobe för att ta fotografier att de KERA! fans som dyker upp och i.o.m det få en chans att komma med som en 3 cm stor bild i självaste tidining. BOOYAH!

Och inte nog med det, Kobe hade iår äran att få två gästande KERA! modeller (som också visade sig vara två av mina favoriter)

Lyckan var gjord!
Så på lördagskvällen valde jag omsorgsfullt ut vilka plagg jag skulle ha på mig för störst chans att komma med i tidningen. Från tidigare nummer där Kobe kids varit med kunde jag läsa att svart är extra populärt i Kobe så jag valde pink som huvudfärg!
Nervös, nervös, nervös. Jag kunde inte ens somna.
Men adrenalin pumpade då jag tidigt tidigt begav mig in till Sannomiya, plus att det var varmt och soligt.

När jag kom fram till Vivre var det redan massa mänskor, uppklädda till tårna, om stod uppradade. God konkurrens är alltid bra.
Medan vi stod och väntade på att fotografen och de två KERA! modellerna skulle dyka upp fick man fylla i en blankett där de skulle stå info om en själv och hur man tänkt med dagens utstyrsel. Jag fick problem redan efter att ha fyllt i namnet, inte p.g.a att jag inte kunde läsa vad som stod utan att blodgrupp efterfrågades... Jag har ingen aning om vilken typ jag är så jag drog mig en vild gissning på B-blod.

Prick klockan 12 så gick det en susning genom kön. Modellerna kom trippandes nerför trapporna och gick förbi allihopa. Jag hade nästan räknat med att någon skulle skrika i extas, västerländsk style liksom, men allihopa mumlade bara かわいい~ tyst för sigsjälv.

Äntligen började kön röra sig frammåt, och steg efter steg närmade jag mig kameran och modellerna. ドキドキ ♥

När det slutligen var min tur gav mig den ena modellen, Re:NO en blick som skrek "eeh? en utlänning?" men det var inte avsmak utan snarare förvånad och nyfiken.

BOOYAH, 1-0 till mig!

Jag ville bara vifta åt henne och skrika HEJ JO JAG HAR OCKSÅ KOMMIT HIT, SIKAKIVA EIKS NIIN?!

Efter att fotografen tagit min bild (snälla låt mig komma med i tidningen!!) fick man äntligen gå och ställa sig för att bli fotograferad med Re:NO och Apochi. De var så underbara. Även om de kanske inte menade det så blev jag ytterst smickrad när Re:NO trodde att jag var en native speaker. De önskade mig lycka till med studierna och jag gick sedan fylld av sunshine, rainbows and unicorns därifrån.



Lycklig tösaskvätt begav sig sedan iväg till Osaka för en dags sightseeing med kompaniet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

祭りだー!!!

Ah, Matsushima!

Mein Campus