Sukiyanen Osaka!

För två veckor sedan så bestämde vi ett gäng att vi skulle ta en trip till Osaka för lite sightseeing.
Som tur är, är Mayu från Osaka och kunde guida runt oss stackare som inte hade sett turist-Osaka tidigare.
De andra startade tidigare än mig eftersom jag samma dag blev fotad med KERA modeller (läs föregående inlägg)

Ensam begav jag mig av till Osaka, det tar ganska exakt 30 minuter från Sannomiya till Osakas Umeda.

Man åker längs berget och havet så det är inte lika plågsamt att åka tåg till Osaka som då man kör Helsingfors-Bennäs...

När jag kommit till Umeda hade jag lite dötid innan Mayu skulle komma och hämta mig så jag passade på att se mig omkring lite grann.

Dethär fanns utanför södra porten till tågstationen.



Det är endast vatten som plaskar ner. Det formade sig i en massa olika formationer.
I bakgrunden på videon så var den en grupp taiko-drumslagmän som uppträdde.
Under min promenad runt Umeda station upptäckte jag att min sko hade gått sönder, platådelen höll på att lossna (så är det som man förlitar sig på kinesisk kvalitet...)
så i min jakt på ett superlim råkade jag hamna här




Pokémon centret i Osaka!!
Jag hade velat gå dit sedan jag fick veta att det finns. Men istället blev det en skräckupplevelse.

Ett ord.

Barn

Hela stället kryllade av japanska barn. De var som grodyngel. De fanns överallt, de skrek, slet i produkterna och sprang rakt in i en om man inte försökte sig på någon typ av Matrix moves.
Och som om inte ungarna var nog, de fanns endast nya Pokémon kramdjur. Tacka vet jag de 151 första. Men inte nog med det, när jag i min förtvivlan försökte hitta ett Mew kramdjur hörde jag plötsligt något fasansfullt brevid mitt vänstra öra.

"Seppo, valitse nyt! Haluatko Pikatsu vai *okänd ny Pokémons namn*?

När jag snodde runt, stod en blond, 100%-ig finsk dam bakom mig medan hennes lille blonde son stod och roffade åt sig figur efter figur.
Jag blev så chockad att jag för ett ögonblick tänkte att jag borde hälsa men en flodvåg av japanska kids tvingade mig att röra på påkarna.

Jag tog till flykten så fort jag kommit förbi flodvågen.

Efter en 10 minuter kom Mayu och hämtade mig och vi begav oss iväg till Osaka Jou (slott) där vi skulle möta upp de andra.

Men ett problem kvarstod fortfarande. Min sko befann sig i krisläge. Så efter att ha mött upp med Kana, Pi-san, Maria, Erika, Hashii och Ai-chan smet jag och Erika in till Lawson's konbini och köpte superlim.

Det funkade finfint! Nu kunde vi påbörja vår resa mot Osaka Jou.

Vi närmade oss!


Och så slutligen uppenbarade sig Osaka Jou sig framför oss!

Det är otroligt ståtligt och ser verkligen ut att komma direkt från feodalt Japan på utsidan men p.g.a av det blivit förstört ett par gånger har man nu gjort om insidan till ett modernt musem, komplett med hiss och café.

En närbild!

Utsikt från takvåningen på slottet.

Kampen mot trapporna upp hade tagit ut sin rätt och min andra skos platå var i fara.
Så jag limmade ihop det med mitt superlim på toppen av Osaka Castle. Like a boss.

Och slutligen jag, utanför Osaka Jou

Efteråt begav vi oss mot Namba, där den moderna sidan av Japan/Osaka kan beskådas.
Fashion butiker uppradede efter varann och musik strömmade från alla håll, både live och inspelat. Blinkande lampor och massor med folk.


Jag gillar denhär delen av Osaka. Det finns massvis med olika butiker, människorna är inte lika stela som inne i stan och maten super. Här finns också något som jag tror många förknippar med Osaka. Nämligen jättekrabban!

Det var roligt att äntligen få se den med egna ögon, jag har sett den så många gånger i japanska tv-shower att det var ett magiskt ögonblick <3

Vi åt smarrig okonomiyaki, som jag dessvärre inte kunde ta foto på eftersom våra väskor blev instuvade i luckor som fanns i bänkarna vi satt på.

När vi hade ätit klart började vi ta oss tillbaka till Namba station för hemmåtfärd.
På vägen fick jag en komplimang av två hotta boys på äkta Kansai-dialekt.
"あの子、めっちゃ可愛いやーん" som betyder vad söt.
Men allting blir 200 gånger bättre om det är på Kansai-dialekt.
Jag levde på den komplimangen i en vecka.

Slutligen nådde vi vår sista etapp. HEP Five pariserhjul som finns mitt i centrum av Osaka.

Tyvärr inte min egen bild


Utsikten var helt otolig. Man kunde se ändå bort över hela Osaka från toppen.
Det var dock synd att jag inte lyckades få någon bra bild, det var för mörkt och vi rörde oss hela tiden. Så dethär var det bästa jag kunde åstadkomma!

Jo just det.
Jag åt Takoyaki (bläckfisk bollar?) för första gången. Takoyaki är en Osaka specialitet så jag kunde ju inte missa det. Men som vanligt då jag försöker ta bild på mat som är helt underbar ser det alltid ut kattmat...