Vinyl 107


Efter att radiofolket lämnade terminalen tidigare imorse återgick jag och min kollega till att med dimmiga ögon stirra på datorskärmarna.

Vi krånglade en hel del med att få på radion för att inte måste lyssna på tystnaden som rådde i terminalen...
För att tillfredsställa alla smaker lyssnar vi alltid på Vinyl på jobbet som spelar gamla klassiker från gånga tider. Vinyl utlyste att de hade en topp 500 lista med de bästa låtarna från tre decennier och i min tristess beslöt jag mig för att gå in och rösta på en av mina all-time favourites nämligen Queens We are the Champions .

Anledningen till mitt val är att då jag gick i högstadiet gick det en film på TV4 som hette Revenge of the Nerds. Den gick ut på att ett gäng nördar börjar på college men upptäcker att de inte passar in och att det är de coola, snygga populära sportfjantarna var herrarna på täppan. Men situationen kommer förändras då nördarna bestämmer sig för att de inte tänker tåla att bli behandlade som skräp.




I slutet av filmen *spoiler alert* håller en av huvudpersonerna ett brandtal där han lägger fram att han är stolt över att vara en nörd, att det finns många fler av dem än det finns populära vackra människor och att  ingen kommer känna sig fri förrän nörd-förföljningarna upphör. De ber att alla som någonsin kännt sig utsatt komma ner och sluta sig samman med dem. I detta ögonblick börjar We are the Champions spelar och en efter en samlas i en stor klunga runt nörd-huvudpersonerna.
Det är en scen som har inspirerat mig så mycket personligen, att istället för att bry sig om världsliga saker som populäritet välja att leva efter mina egna villkor.

Dethär var min motivering för mitt låtval och ungefär två timmar efter att jag skickat in mitt val ringer min telefon på privat nummer.
Då jag svarar är det Alexander från Vinyl som jag sitter och lyssnar på på radion och vill prata lite om mitt låtval och för att citera "jag blir riktigt rörd av din motivering". Han lovade att han skulle spela min låt så nu sitter vi med spänning och väntar på att den ska nå etern.

***edit***

Tack Alexander för att du spelade min låt, mindre roligt att jag inte visste att min flummiga motivering blev inspelad och sändes. Men wiiiih, min Sverige radio debut.

...Dock har jag nu ångest över att jag låter sådär finlandssvensk :P



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

祭りだー!!!

Ah, Matsushima!

Mein Campus