いらっしゃいませ ご主人様、お嬢様!

Jag vill fortsätta berätta om mina dagar från
Kobe men även vad som händer i dagsläget
och min kamp om att en vacker dag få återvända till Japan.


profile

Dokkoisho!!
onsdag 12 oktober 2011



Alright, äntligen har jag fått mitt eget internet på rummet! Minst sagt en lättnad!
Internetkillen kom igår och knackade på och mixtrade och trixade med mina uttag. Fastän jag sa att jag inte pratar så bra japanska ännu rabblade han på på arbetarjapanska. När han märkte att jag inte fattade fortsatte han mixa i tysthet.
Själv satt jag på min stol och lekte med min telefon medan han kröp omkring på golvet och ursäktade sig varje gång han gick förbi mig.
Jag kände mig som en Miss, med benen i kors och en nonchalant nick varje gång han gick förbi.

Eftersom det har minst sagt varit ett händelserik veckoslut tänkte jag återge den dag för dag. Måndag var en ledig dag så vi hade långhelg. Så det är mycket text, läs på egen risk.

I fredags ordnades en välkomstfest för nya internationella studenter. Vi åt yakisoba i skolans Wa-shitsu, rum i japansk stil, sittandes på golvet med låga bord framför oss. Det var första gången jag åt yakisoba och det var supergott!


bild av Pi-san
I början av Yakisoba festen


Eftersom det var fredag och skolan stängde klockan 8 blev det bare en kort fest men ett par av oss bestämde oss för att det var för tigidt för att gå hem så vi gick till en karaokebar som finns nära var jag och Cody bor.

Japansk karaoke är verkligen nånting helt annat än karaoke på Affes eller finlandsfärjan.


Bryan och Cody rockade loss med Eye of the Tiger

Jag fick äran att inleda hela karaoke spektaklet med Arashi's Sakura Sake igen. Mina japanska kompisar har ändlöst roligt åt att jag sjunger Arashi sånger men tillika imponerade att jag lärt mig texterna utantill. BO' YAH!

Efter ca 3 timmar fick folk bråttom att hinna till sista tåget men jag och en japansk flicka, Sacchan, kände oss inte färdiga så vi stannade kvar och sjöng gamla drama sånger och Sacchan sjöng enka. Ungefär en 3 tiden fick jag också avsluta karaokekvällen.
Med raspiga röster vandrade begav vi oss båda hemmåt.

På lördagen hade jag tänkt ta en riktigt traditionell slapp-dag men kände mig rätt fort rastlös så jag satt och tittade på TV i min telefon. Till min överrasking fick jag plötsligt ett mail av Sacchan som undrade om jag ville komma med henne på ett nomikai (drinking party)
Så klockan 8 begav vi oss in till Sannomiya där vi skulle möta upp Sacchans kompisar från gymnasiet. Vi steg in på en liten krog på en bakgata där det redan var fullt med folk. Jag och Sacchan blev genast bjudna på mat och dricka. Det var första gången jag var ända utlänning där och de flesta blev nyfikna på varför Sacchan hade tagit med mig dit.

Snabbt blev jag bekant med Hime-chan, Nao-chan från Osaka och Riidaa.
Det var bara synd att jag och Sacchan kom så sent att folk redan hade ätit färdigt och folk var påväg bort efter bara en 45 minuter efter att vi kommit. Så vi fick punga ut med 3000 yen, det sved lite i plånboken men jag är glad åt mina nya bekantskaper!

Vi var ett helt gäng som fortsatte att vandra ner längs Sannomiyas gator. Vi passerade en transvestitbar aka, okamabar och de blev helt lyriska över min sjömansklänning och att jag kunde yttra mig på japanska. Speciellt den ena okaman blev helt till sig då jag sa att hon/han också var vacker, på gränsen till tårögd. Så det slutade med en fotosession.

Bild av Sacchan
Jag är supernervös på denhär bilden xDD

Bilden tillägnas S, J och L ;)



Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi oss alla för att fortsätta upp till en bar där man fick dricka hur mycket man vill under 90 minuter för 1000 yen. Det är 10 euro. 10 ynka euro!!
Jag har märkt att det är rätt vanligt med sånahär erbjudanden, för i vanliga fall i Japan delar man på notan och är man en som inte äter och dricker så mycket kan man fort hamna betala dubbelt så mycket som man förtärt.

Och tala om att jag fick uppleva japanernas samurai anda den kvällen. Killarna och brudarna svepte i sig glad efter glas medan resten av oss hejjade på med något som liknar sitzsånger.
Det var en helt fantastiskt rolig kväll, där vi satt ihopträngda i ett litet Wa-shitsu, varmt som i en bastu!



På söndagen var jag såndär mysigt bakfull men söndagen var inte en vilodag utan fullspeckad.
På eftermiddagen skulle det övas Soran-bushi, en traditionell japansk dans som vi, de internationella studenterna tillsammans med japanska studenter framföra på skolfestivalen i slutet av månaden. Jag var ovanligt energisk med tanke på lördagskvällen, för Pi-san hade visat mig en video med Soran-bushi dansen. Jag postar en video här också för att ni ska få en idé om vad det handlar om.



Det är en superkul dans, men jag har inte haft en sån muskelvärk som nu sen jag gick på teaterlinjen. Jag ser jättemycket framemot att få uppträda igen. Mayu-san lovade att fixa liknande dräkter i svart som de har i videon.

Efter att ha övat i ca 2½ timme begav vi oss av för att handla inför kvällens tacosparty vi skulle hålla i Pi-sans lägenhet. I affären hade de specialerbjudande på natto, jästa soyaböner, som Ai-chan övertalade mig att smaka. Jag hade fruktat inför det ögonblick då jag skulle bli tvungen att äta natto, det ser inte direkt aptitretande ut, men till min förvåning var det inte så farligt.

Efter vi hade handlat alla ingredienser tog vi bussen till området Pi-san bor. Igen skrattade japanerna gott åt mig då jag med lysande ögon beundrade bostadsområdet vi hamnat i. För dem var det helt normalt, men jag hade inte sett ett sådant behagligt område tidigare, som en indiefilm. Jag fick också se bambu för första gången!

När vi kom fram till Pi-sans, utmanade Erika mig på ett game Smash Brothers medan resten av damskapet fixade till tacotillbehören. Vi åt tacos av fröjdans lust, det var inte alls som den tacos jag vanligtvis brukar tillaga men inte alls sämre för det!

Efteråt öppnade vi snackspåsarna och ölburkarnas kapsyler ljöd njöt vi till fullo av att inte måste till skolan nästa dag eftersom det var Sports Day, helgdag.

Men när jag och Ai-chan gick för att kasta ut roskpåsarna kunde vi höra en taiko-trumma dåna inte allt för långt bort. Jag och Ai-chan tyckte det måste undersökas och vi fick med oss Rie, Miho och Andrea.
När vi svängde runt hörnet såg vi en skara mänskor stå samlade runt ett uppbyggt torg där en liten mini matsuri, festival, var i full gång. Jag hade aldrig tidigare varit på en japansk festival förrut så jag blev fullkomligt hänförd uppträdandet som spelades upp.



En gubbe berättade att det var gymnasieelever som uppträdde och att en av dem var hans son.
Lokalborna blev nyfikna på mig och Andrea, varför två utlänningar befann sig på deras minifestival så vi förklarade att vi studerar japanska på universitetet.
Efter uppträdandet ville gubbarna bjuda oss på sake, en till "första-gången" upplevelse för mig den dagen. De andra ville inte dricka upp sin sake så jag tog gladeligen emot den och svepte ner 4 koppar i ett huj.... Sake är starkare än jag räknade med....

Så på bussen hemmåt var jag den enda som var smått salongsberusad. Men de andra bara skrattade åt mig då jag med glittrande ögon förklarade min kärlek till det japanska folket.


Det finns mycket mer att berätta så det kommer jag skriva om imorgon, men eftersom jag måste plugga inför ett kanjitest för morgondagen tillåter jag mig att sätta punkt för dethär inlägget.

Etiketter: , , , , , , ,




by Trixi @ 13:47