Fira födelsedag i Japan!




Igår var det Codys födelsedag så det skulle naturligtvis firas. Bestämde jag.

Så tillsammans med de andra utbytisarna gick vi till ett ställe i Sannomiya som heter Sweets Paradise.
Deras koncept är, ät så mycket du kan och orkar under 90 minuter. Av namnet att dömma så kanske man kan gissa sig till vad deras specialitet är; en hel buffe med endast tårtor, rulltårtor, bakelser, cheesecake etc!

Fastän vi hade ätit middag för inte så länge sen, tryckte vi i oss fat på fat med tårta.
(Det fanns också pasta och pizza buffe och amerikanska killarna Cody och Bryan stal åt sig all pizza som las fram. Vad annat kan man förvänta sig av amerikanska boys? ;)

Efter att vi alla hade gått upp säkert 10 kilo var kom Andrea från Spanien med ett förslag. Något som jag hade väntat på att få göra.

Purikura!

Man tränger ihop sig i ett litet bås och så tas foton. Det liknar väl våra fotoautomater men med purikura kan man göra dekorationer och med den en blänadne blixt och nån crazy funktion gör att man ser ut som en docka/alien. Vilket man nu föredrar...

Så vi trängde in oss 6 pers i det lilla båset och fjantade till oss.
Det var helt fantastiskt roligt! Det blev supersöta foton som jag och Maria från Tyskland dekorerade med måtta. (om man är vän med mig på fb tror jag man kan se tre av fotona vi tog) Jag skulle posta dem här själv men jag är fortfarande internetlös...




Jag tänkte snabbt berätta lite om min klass eftersom jag endast pratat om dem men inte direkt presenterat dem.
Eftersom Kobe Gaidai inte är ett så stort universitet är vi inte heller så många utbytesstudenter.
Jag blev riktigt förvånad då min lärare berättade att vi är endast tre nya studenter på JLP (Japanese Language programme) denhär terminen.
Jag, Robert från Tyskland och Cody från Amerika.

Tdigare elever som fortfarande är här denhär terminen är Maria från Tyskland, Mari och Andrea från Spanien och Marcus och Bryan från Amerika.

Så min klass-förutsägelse som jag gjorde i ett tidigare inlägg med mig som ända europee failade ganska stort. Men eftersom vi är en liten grupp är det en familjär stämmning så det är super!

På återseende!




(en liten parentes. Jag blev övertalad a en japansk boya, P-san, att lära mig dansen till videon jag postade i ett tidigare inlägg. Dans är riktigt populärt här så nästn alltid är det någon som övar danser i de stora spegeldörrarna intill kafeterian)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

祭りだー!!!

Ah, Matsushima!

Mein Campus