Graduation came early
Om det var någon som lyckades/orkade ta sig igenom hela mitt förra inlägg (mamma räknas inte) så får jag gratulera. Det var verkligen shitloads of text, och det blir inte bättre denhär gången.
Fortsättning följer här!
I måndags var en ledig dag, Sports Day, som tydligen är något slags "minnesdag" för sommar OS i Tokyo 1964 och som uppmuntrar att man ska uttföra sportiga och hälsoaktiviteter.
Men vi hade andra planer. Tydligen skulle en Indisk festival hållas i Sannomiya som vi tänkte besöka. Men vid utsatt tid var det bara jag och Erika som hade dykt upp.
Så vi bestämde oss för att gå runt och titta lite i affärer. Det var första gången jag vågade mig in i en klädbutik i Sannomiya. Erika ville bestämt visa mig en butik som hon trodde jag skulle tycka om.
När vi kom upp på sjättevåningen i Vivre, som är flera våningar med märkes och cute fashion kläder började jag ana vad som skulle komma. Och jag gissade rätt.
Erika hade lett mig till lolita/alternativ fashion våningen. Alla kända märken som jag dreglat över i mina japanska modetidingar fanns där. Och mitt älskade, men ack så dyra Angelic Pretty fanns bland de små butikerna!
Ett lyckorus for igenom mig och jag var som ett barn igen och jag gick och nallade på varenda lilla sak som föll mig i smak. Men priserna var ett riktigt anti-klimax. Trots de söta butiksbiträdernas utrop om att allt jag tafsade på skulle "passa perfekt" och "oooh, vad sött" köpte jag inget. Jag måste gå dit och välja riiiiiktigt noggrannt då jag väl bestämmer mig för ett inköp.
Sedan gick vi till HMV musikaffär och jag dreglade över alla cd-skivor jag önskar köpa.
Erika skrattade åt mig när jag blev fullkomligt vimsig igen över att Johnny's har en egen avdelning för skivor och konsert DVD.
Vid 5 tiden mötte vi upp Cody vid Sannomiya station och begav oss vidare till Andreas lägenhet för att fixa internationell middag.
Eftersom man inte kan köpa havregryn kunde jag inte bjuda på chokladbollar eller äppelpaj som jag hade tänkt då det blev en traditionell fruktsallad istället.
Andrea bjöd på en spansk maträtt som jag glömt vad heter med bläckfisk, japanerna fixade gyuu-don (griskött ovanpå ris i en skål) och Cody fixade pesto-pasta.
Det var mycket mycket mycket mycket mat. Men ändå blev nästan allt uppätet.
Utom denhär lilla bläckfisk biten som blev min kompis. Jag tyckte så synd om den att jag inte hade hjärta att äta upp den.
Supermätta och speciellt jag och Erika som varit i farten hela dan återvände trötta hemmåt.
Cody kom sedan en liten stund över för att låna min dator för lyssningsövningar och jag övade kanji.
I onsdags hade vi Soran-bushi övningar igen. Denhär gången fick det lite bättre, nu har jag lärt mig alla steg och kan börja finslipa. Vi övade i ca 2 timmar och när vi var påväg hem fick Miho ett samtal av sin syster att de skulle gå och prova ut vilken klädsel de ska ha på graduationday.
I Japan är det tradition att bära en kimono-liknande dräkt då man utexamineras och jag blev överlycklig då de frågade om jag ville följa med. Jag har aldrig en ens rört i en kimono så jag skenade iväg i upprymdhet.
När vi kom in i det lilla rummet, ett wa-shitsu, var väggarna kantade med kimono överdelar och jag går i taket.
Vilket Rie genast var snabb att lägga märke till "Nu glittrar ögonen på henne igen!"
Jag började nästan gråta av lycka då en av påkläderskorna frågade om jag ville pröva något.
Med håret på ända från träningen och fula träningskläder undertill klädde hon smidigt på mig en kimono överdel och valde hastigt ut en passande hakama underdel.
Dehär bilderna var de enda jag inte såg allt för herp-derpig ut.
Denhär kombinationen valde jag själv
Jag kan helt ärligt säga att få prova en såndan utstyrsel är ett av de underbaraste ögonblicken i mitt liv. Miho tyckte att japanerna borde vara hedrade att en utomstående kan tycka om deras kultur så mycket.
Igår var en tråkig torsdag och det låg regn i luften som bröt ut runt 4 tiden och imorse stod regnet som spön i backen. Det har fortsatt att regna hela dagen.
Efter skolan fick jag så tråkigt att jag bestämde mig för att gå och öva lite karaoke sånger till karaokebaren alldeles härintill. Tragiskt, jag vet. Men det är skönt att inte behöva vänta på sin tur och man får sjunga samma sång om och om igen utan att behöva tänka på att inte tråka ut de andra. Så nu är jag redo för nästa karaoke runda med de andra! Yihaa~!
Kommentarer
Skicka en kommentar