いらっしゃいませ ご主人様、お嬢様!

Jag vill fortsätta berätta om mina dagar från
Kobe men även vad som händer i dagsläget
och min kamp om att en vacker dag få återvända till Japan.


profile

あの刻を忘れない - Min sista historielektion
tisdag 13 september 2011



Som jag skrev igår så är det inte bara uppe i norra Japan som är katastrofdrabbat av jordbävningar och tsunamis.

Då jag nämnt att jag skall till Kobe för den äldre generationen är det ett fåtal som minns att där har det hänt något frukansvärt.
17 januari 1995. Det är datum som Kobe invånare inte kommer glömma i första taget.

Tidigt på morgonen skakar en kraftig jordbävning och en stor del av staden förstörs på bara ett par sekunder. Med en magnitud på 7.3 var det den största förödelsen Japan råkat ut för sedan andra världskriget.
Även om katastrofen var ett faktum är japaner inte de som lägger sig ner och ger upp i första hand.
Den lokala tidiningen Kobe Shimbun var måna om att få ut tidningen som vanligt till invånarna som suktade efter information, trots att halva kontoret var raserat.
(ett dokumentärdrama om journalisterna på Kobe Shimbun visades förra året i samband med att det gått 15 år sedan jordbävningen)


Över 6400 mänskor miste livet. 7036 byggnader totalförstördes.
Idag kan man fortfarande se där jordbävningen drog fram och ett Memorial Museum har upprättats där man t.o.m kan vara med om en simuleringsjordbävning.




Varje år i december sedan 1995 hålls Kobe Luminarie, en ljusfestival till minnet av jordbävningens offer. Då tänds tusentals handmålade lampor över ett helt kvarter.
Jag är så glad att jag kommer vara i Kobe i december så jag får uppleva och se det med egna ögon!




















忘れてはならない事実がある

Etiketter: , , , ,




by Trixi @ 11:14